Life Of Pascal

Jag har den senaste tiden börjat använda klickerträning för att få Pascal att gå fint i kopplet. Vi har bara kommit en bit på vägen men jag ska erkänna att jag inte sett så här stor skillnad på någon annan metod jag använt. Jag har testat alla metoder som jag hittat på internet för att få Pascal att gå fint i kopplet. Ibland har det nästan sett ut som att jag skulle klara det men så har det helt tagit stopp. Jag har även testat att blanda metoderna vilket gav ett bättre resultat än de gjorde var för sig.

Första steget.
Jag klickar varje gång han ger mig minsta tecken på kontakt. Även om det bara är en sekunds vända lite på huvudet. Nu har ju vi tränat massa kontakt innan så om man inte har det kan det nog ta längre tid att få hunden att förstå vad det är som man får godis för. Du kanske måste gå så långt att du klickar för att bara ett öra vänds bak mot dig? Vart man väljer att börja beror helt på en själv och ens hund och vad ni tränat innan. Jag valde att börja med varje liten hint om att han tittade på mig. Jag klickar precis alla ögonkontakt vilket på en kort promenad blir otroligt många gånger så massa godis är nödvändigt.

Om jag inte skulle få kontakt eller om han låser sig och står och glor på något vilket händer rätt ofta så väntar jag ut honom och så fort han tittar på mig klickar jag. Samma med om kopplet blir sträckt. Då stannar jag och väntar och så fort han tittar på mig så klickar jag och ger godis. Detta gör jag oavsett vilket håll han drar åt. De flesta hundar drar framåt men jag har haft mycket problem med att Pascal drar åt sidorna eller bara helt enkelt slänger sig på rygg. Det ser jätte roligt ut men för den som håller i kopplet och flera gånger på varje promenad så blir man snart riktigt irriterad av att ha en hund som dras med på rygg över asfalten. 

Det tog inte lång tid på första träningspromenaden innan Pascal fattade galoppen och började ta kontakt mer och mer. Det är så roligt att se den där träningsivern i hans ögon. Han började även bjuda flera gånger på fotgående i några meter. Här bryr jag mig inte alls om han går ur position eftersom jag inte bett om just fot och kommer inte heller att göra förrän jag vet han lyssnar. Utan när han släppte så väntade jag bara till kontakten kom tillbaka. Nu har vi tränat massor på fotgående även på promenaden så att han bjöd på just det beteendet är inte konstigt alls. 

Efter några sådana här promenader så hamnade vi i en situation där det innan inte gått att få kontakt alls. Jag hade redan innan klickat för all kontakt så han visste att kontakt betyder klick och godis. Men så kom en ny hund som skulle gå precis framför oss en stund och Pascal blev låst som han brukar bli. Men jag stannade och väntade ut honom och tog sedan ett steg bakåt och klickade när han vände huvudet. Det funkade och han började samarbeta med mig igen. Det blev två till stop på vägen med den hunden där han inte alls ville gå. Men med tålamod och klickande i exakt rätt sekund så lyckades jag få upp hans intresse igen. Efter flera år med hopplösa hundmöten där han ligger platt på magen eller gör utfall av ren frustration för att han inte får hälsa så var det en otroligt häftig känsla! 

Vi fortsatte och stötte på en av grannhundarna som vi känner lite och han la sig pladask. Jag fick ta ett djupt andetag och så ställde jag honom upp några gånger med hjälp av selen. Sen fick jag en sekunds kontakt och klickade rätt! Han fick fokus på mig och vi började gå igen. Detta var alltså ett hundmöte med en hund han alltid vill hälsa på. Matten till den andra hunden log mot oss och sa att vi blivit duktiga. Det känns skönt att höra det från andra det visar att man är på rätt väg. En så otroligt stor vinst efter bara några få träningspass. Nu är det ju så att jag inte klarar ta mer än ax en kort promenad om dagen och då i långsamt tempo så det har ju verkligen passat att göra denna träningen alla mina promenader då jag kan vara konsekvent och alltid kunna använda så stor mängd godis jag behöver. Det är ju inte riktigt så enkelt att klicka varje ögonkontakt på alla promenader varje dag då skulle man troligtvis få en väldigt tjock hund. Ju längre vi kommer desto mer kan jag kräva men i dagsläget gäller det att bara befästa detta beteende. 

Det är synd att vi snart kommer behöva gå på strikt diet igen får se hur jag lyckas få torkad lunga i tillräckligt små bitar för att kunna använda som godis. Jag har några idéer som kan funka men mer om det när jag testat!