Detta med nyår
Vi har nu varit bortresta över jul och nyår för att få en lugn jul och nyår som även jag skulle orka med. Vi har varit hos husses syster med familj. De har en dotter på 4 år och hon och Pascal har fungerat jättebra ihop. Varken hon eller föräldrarna är det minsta hundrädda vilket hjälper Pascal att slippa få osäkra signaler från flera håll. Det är de signalerna som brukar ställa till det mellan Pascal och vissa barn. Han älskar egentligen barn men när föräldrar, barn och matte och husse beter sig konstigt vet han varken ut eller in. Men under dessa nästan 2 veckor vi bodde tillsammans med dem så fungerade det toppen.
Jag har under nyårshelgen läst massor av inlägg om skotträdda hundar och varit så glad över att Pascal alltid varit helt skottfast trotts att han som valp fick en smällare slängd mindre än en meter ifrån sig. Vi var i Stockholm så det var definitivt inte ont om raketer och smällare varken veckan före eller dagarna efter nyår. Det small till och med när det var ljust, varför man skulle vilja se på raketer på dagen kan jag inte förstå. Inga reaktioner från Pascal oavsett vem som gick ut med honom vilket var otroligt skönt att veta dagarna innan nyår. Speciellt efter den hösten vi haft med konstiga epilepsianfall (som han inte haft mer än under kortisonbehandlingen så det verkar som det bara var en biverkning av kortisonet tack och lov) och magproblem. Han har under hösten varit ganska lättskrämd speciellt precis i perioden med epilepsianfallen. De skrämde honom rejält och han var hoppig länge. Han har blivit säkrare och säkrare ju längre tid det går sen sista anfallet så aldrig mer kortison till honom.
Trotts hösten så kände vi oss säkra och tänkte inte mycket på detta med fyrverkerierna alls. Så ungefär kl. 21-22 på nyårsafton så är han i vardagsrummet med husses syster och dottern och precis när det smäller av några rejäla raketer utomhus så ramlar dottern av en stol och börjar gråta. Både mamma och dotter blev skrämda av fallet och bara minuten efteråt kissar Pascal på mattan. Vi kallas till vardagsrummet och fattar inte alls vad det kunde vara som gjort att han kissade inne. Han har varit helt rumsren länge för vi står allihop som fån och funderar på vad som hände och vad vi ska göra åt det. Så vi rengjorde mattan och Pascal fick gå ut på promenad för säkerhets skull. Det small medan de var ute men ingen reaktion då enligt husse. Så efter att ha diskuterat det en stund kommer vi fram till att han måste blivit skrämd av att dottern ramlade.
Det var inte förrän precis innan tolvslaget när de drog igång rejält som jag såg att han reagerade på att det small utomhus. Inget stort men en lätt orolig blick mot fönstret och det räckte för mig för att ta fram favoritbollen. Han glömde snabbt att det small utanför men när tolvslaget va där så kunde han inte koncentrera sig på bollen längre då det var alldeles för mycket raketer som small av så vi skickade husse att hämta den kokta kycklingen. Så vi spenderade tolvslaget på golvet med Pascal och han åt kokt kyckling och gjorde tricks för kycklingen. Då glömde han helt bort att det small och brydde sig inte när de öppnade balkongdörren för att gå in och ut. Jag och husse skålade inte direkt in nyår utan istället stöttade vi upp vår hund som inte var rädd men jag tänker inte låta en oro växa till något större.
Detta med att leka gjorde vi även när han var valp och vi lyckades hamna mitt i en av Ullevis fyrverkerishow på en av kvällspromenaderna. Vi hade ingen aning om att de skulle smälla och inte kunde jag direkt ta honom under armen och springa hem vilket meddelande hade inte det sänt? Nej vi valde att ta fram favoritleksaken och leka med honom både matte och husse samtidigt. Vår valp var i himmelriket och har sedan den dagen inte reagerat på raketer förrän detta nyåret. Dagarna efter nyår brydde han sig inte ett dugg om raketerna som small varken när han var ute eller inne.
Så vad vill jag ha fram av detta? Det är egentligen inte min träningsfilosofi eller det att min hund blev lite orolig som är poängen. Utan min poäng är att en så liten olycka som att ett barn ramlar av en stol i precis fel tillfälle kan göra en hund orolig och rädd. Det är jätteviktigt hur vi beter oss kring våra hundar när det gäller saker de är rädda för. Vi har det lättare eftersom jag älskar att titta på fyrverkerier så för jag ju över en positiv känsla istället för en negativ känsla. Men jag tror inte på att ignorera bort alla problem. Vem vet kanske hade det fungerat att ignorera bort detta men jag vill hellre ha en positiv känsla. Fyrverkerier = Lek med matte/husse eller gott godis. Detta gäller självfallet inte alla hundar men för Pascal så är detta det absolut bästa sättet att förebygga framtida problem.
