Life Of Pascal

Pascal har gått och blivit en riktig sjusovare! Han vill inte alls gå upp för att gå ut på promenad. Det är skönare att ligga kvar i sängen med matte än att gå på promenad med husse. Även om solen skiner ute. Älskade hund! 

Jag har tidigare börjat få in en positiv anda till den elektriska kloslipen eftersom Pascal sprang och gömde sig under bordet när jag startade den. Så jag började med att i flera dagar ha den liggandes bredvid kylen och när jag ändå var där så gav jag honom godis först bara när jag höll i den. Sen varje gång den lät och när det gick bra började jag hålla in knappen längre och mata på med godis. Ungefär samma princip som när man klickar in fast oftast är inte hunden rädd för klickern innan man börjar. 

Idag kände jag att vi skulle försvåra övningen lite så att Pascal fick tänka lite. Han är nu bekväm med att jag håller den och med att den låter. Lätet innebär ju godis så nu blir han glad när han hör den. Även om han fortfarande är lite skeptisk till att den ska vara för nära honom. Så jag började med att be honom ge mig tassen medan jag bara höll i kloslipen i andra handen. Ska jag vara helt ärlig så trodde jag bara det var detta vi skulle göra idag men det gick över förväntan så jag tog fram kloslipen som ser ut som en pinne i form och bad honom sätta tassen på vilket han glatt gjorde med högertassen. Jag märkte att han är mycket mer rädd om vänster tass så det kommer vi att jobba en del på. Så småningom satte han även vänstra tassen på.

Mitt i träningen så fick vi ett bakslag så jag la undan kloslipen och bad Pascal lägga sig ner. Han la sig ner och jag bara la händerna på hans tassar och han kröp baklänges. (I några sekunder funderade jag på om jag skulle lära in detta istället men valde att fokusera och faktiskt vänta ut det beteendet jag var ute efter från början.) Jag gav felsignal och bad honom komma tillbaka vilket han glatt gjorde. Jag bad honom lägga sig och la försiktigt händerna på tassarna. Samma reaktion följt av en felsignal från mig. Det är roligt när man riktigt kan se hur Pascal tänker vad det är som ska ge honom kycklingen. Så tredje gången låg han kvar men dra isär tassarna så en liten belöning i form av uppmuntrande röst. Så fjärde gången så föll polletten ner och jag brast ut i ett glädjerop och gav massor av kyckling. 

Måste inflika här att jag verkligen kunde se hur lycklig Pascal blev när han såg att jag blev glad. Det var mer värt för honom än kycklingen även om han definitivt hade blivit besviken om han inte fått kyckling. Jackpot ska vara jackpot, där är både jag och Pascal överens. Det fick mig att tänka på alla gånger jag använt det när han var yngre. I personspåret var det exakt så jag fick honom att förstå att de är de där pinnarna som luktar människa som är poängen. Det tog bara ett eller två försök då. Nu känner jag min hund och för honom kan det gärna vara på gränsen till skrämmande glad så länge det är genuint. Ingen fejk de genomskådar han direkt. Vill även förtydliga att detta absolut inte fungerar för alla hundar. Ni som har försiktiga eller till och rädda eller lättskrämda hundar var jätteförsiktiga så att ni inte skrämmer hunden om ni skulle försöka er på detta. Ni känner er hund bäst håll er på en nivå er hund klarar.

Nå väl tillbaka till träningspasset. Vi gjorde samma övning men tredje gången så la Pascal sig på rygg lekfullt och tog upp tassarna till mig. Jag blev överlycklig och belöna massor. Det var inte det jag hade tänkt från början men när hunden ger än något ännu bättre så får man faktiskt vara lite flexibel. Sen varierade han mellan att bara låta mig ta på tassarna och att lägga sig på rygg och jag fick hålla i tassarna. 

För er som redan har en fungerande kloklippning eller kloslipning så låter detta inte som något speciellt. Men för mig som har en kamp varje gång där hunden är livrädd, jag frustrerad för att jag knappt ser var jag klipper och allt är en brottningsmatch. Att då kunna få en hund som erbjuder tassarna även om kloslipen inte är i närheten är en så enormt stor seger! Heja oss! Woho!