Life Of Pascal

I torsdags ringde de från Blå Stjärnan i Göteborg och Pascal fick en tid till en ortoped redan på torsdag. Det kommer även finnas möjlighet för en skiktröntgen samma dag om ortopeden bedömer att det behöver göras. Jag hoppas verkligen att det är något som går att träna bort. Tanken på att han ska behöva sövas för att göra skiktröntgen gör mig nervös. Jag kanske skulle sluta att läsa så mycket skräckhistorier på internet så kanske små undersökningar inte skrämde mig så hemskt. Jag trodde vi var färdiga med alla dessa veterinärbesök när han fick diagnosen magkatarr i vintras. Men nu är det igång igen med något nytt och här är veterinärerna inte ens säkra på vart det kommer ifrån. Att spyor och diarré troligtvis kommer från magen är ju inte så hemskt svårt att lista ut men dessa nya episoder är värre. 

Något jag reagerade på när jag pratade med personalen på Blå Stjärnan i telefon var att hon i telefonen lät väldigt osäker. Hon sa flera gånger att de inte kunde vara säkra på vart det kommer ifrån och att de inte ville jag skulle bli arg om det visade sig att det inte var ortopediskt utan att vi istället måste komma tillbaka till neurologen. Detta fick mig att fundera. Varför skulle jag bli arg över en sådan sak? Ja visst är det jobbigt när det går pengar på i efterhand onödiga undersökningar men de kan ju inte veta vad det är för fel innan vi utrett det. Därav är ju inte undersökningarna onödiga då vi inte kan vara säkra på om det är ett ortopediskt fel eller ett neurologiskt fel även om det i slutändan skulle visa sig att det inte är något ortopediskt fel. Visst vore det otroligt bra om våra veterinärer var synska och utan att ens ta ett test magiskt veta vad som är fel på alla djur som kommer in till dem. Men jag tror att de flesta av oss vet om att medicin oavsett om det är på människor, hundar eller annan art inte är så enkelt. För mig finns det inget som är viktigare än att Pascal får bli frisk och för att det ska kunna ske så måste vi mest troligtvis ta reda på vad det är. Visst det kanske kan vara så att detta försvinner av sig själv men det mest troliga är att det inte gör det. Jag är inte villig att riskera min älskade hunds hälsa genom att avvakta längre än nödvändigt. Är du? Jag tror och hoppas de flesta djurägare säger nej på den frågan.

Jag vet att jag på Facebook läst flera artiklar på olika hundsidor om att veterinärer blivit hotade av ilskna djurägare. Det låter för mig helt befängt att beskylla veterinärerna för att de inte är synska och direkt och gratis kan svara på frågan om vad som gör mitt djur sjukt. Det låter också helt befängt att veterinäryrket skulle vara det ända yrket som inte får ha några fel på grund av att de som faktiskt jobbar där bara är människor. Jag har inte mycket för konspirationsteorier om att veterinärerna skulle försöka sälja på oss onödiga tester. De gör så gott de kan och har du en bra veterinär så kan man ha en dialog där veterinären rekommenderar de undersökningar han/hon tycker behöver göras. Sen är det upp till dig som djurägare att bestämma om du vill genomföra de undersökningarna eller inte. Men vad är alternativet egentligen? Ska ditt djur få fortsätta lida? Eller ska du ta den billiga vägen ut och avliva din hund när du inte vet vad som är fel? Jag tyckte otroligt synd om personen jag talade med på Blå Stjärnan. Att hon skulle behöva flertalet gånger försäkra sig om att jag som djurägare förstått att de inte var säkra på om ortopeden skulle hitta något. Hade de varit säkra på vad det var så hade vi ju inte behövt åka in för att undersöka.

Så jag ska berätta en hemlis om hur det är att vara hundägare till en sjuk hund. Det är chockerande att höra men sanningen är att det är DYRT! Jag trodde väl inte att jag skulle få en hund som vid ett års ålder skulle behöva en stor utredning för magen och bara ett år efter det ska vi nu starta en ny stor utredning för att han igen är sjuk. Men den risken ingår när man skaffar hund. Jag drömmer om att skaffa ännu en hund men ni kan tänka er att det kommer bli svårt att övertyga min sambo om att vi ska skaffa hund nummer 2 när hund nummer 1 gett oss stor träning i skickligheten att blunda när man betalar veterinären. Samma skicklighet har vi även fått träna en del på med alla dessa foderbyten. Nej jag har inte längre koll på vad fodren kostar och någon gång i de värsta spyattackerna slutade man bry sig. Det är värt vilket pris som helst bara man får en hund som mår bra och man slipper torka spyor var och varannan dag.

Jag ska erkänna att jag är en av de där personerna som gärna förmänskligar mina djur i den mening att jag anser de är värda precis lik mycket som vilken annan familjemedlem som helst. Jag älskar Pascal otroligt mycket vilket med all säkerhet kan göra mig till en frågvis och kanske ibland lite påstridig hundägare. Men inte anmäler jag veterinärer hit och dit för att det inte blir som jag vill. Ja visst var jag arg och irriterad över att Pascal fick fel diagnos och fick diagnosen proteinallergi. När vi sedan 3 månader senare ringer och undrar vad vi ska ta oss till eftersom han inte mår bättre trotts strikt diet med ett foder han avskydde så får vi reda på att alla prover visade att det inte fanns några tecken på allergi. Så vad hade hänt? Ingen hade ringt och berättat detta för oss. Vi hade ju talat med en veterinär som konstaterat allergi så vi var ovetande. Det var ingen rolig tid och det har tagit lång tid att komma till rätta med de problem vi skapade under den perioden vi hade fel diagnos. Men glöm inte bort att det är människor också! Det blir fel ibland så är det bara men att tro att veterinärer är ute efter att lura på oss massa onödiga undersökningar är bara löjligt. Det är ditt beslut som djurägare att välja veterinär, att lyssna på rekommendationerna och sedan välja om du vill gå till en annan veterinär eller genomföra de rekommenderade undersökningarna för att hitta vad som är fel eller om du vill avliva ditt djur. Det är nämligen så att vi när vi köper ett djur tar på oss ansvaret att inte låta våra djur lida och då finns inte alternativet att blunda för om ditt djur lider. Visst låter det hårt att säga så men sanningen är att det är olagligt att låta sitt djur lida.