Ännu mer veterinärkontakt
Idag har jag pratat med min vanliga veterinär och kommit fram till att jag kan sluta helt med Kortisonet. Det känns skönt och jag hoppas verkligen att vi kan bli av med Epilepsin. Attackerna är inge roliga och de är så korta att det är lätt för mig som matte att missa dem. Jag hittade honom i ett annat rum nu i veckan och han vinglade när jag bad honom röra på sig. Jag såg ju på blicken att något var fel så jag hämtade kameran men när jag kom tillbaka så var han som vanligt igen. Så svårt att säga om det var ett riktigt anfall eller om det kanske bara är jag som letar efter tecknen av epilepsi anfall. Jag önskar min älskade hund kunde bli frisk nu så han slipper att må dåligt. Jag märker ju att han blir riktigt skrämd och han beter sig annorlunda mot oss än vad han gjorde innan sommaren.
Pascal är mer lättskrämd. Från att ha varit stenhård och glömt bort ”farliga” saker eller saker som gjort ont på några sekunder till att nu vara lättskrämd av minsta ljud. Ett längre tag har han varit strykrädd när jag gjort vissa saker. Nu är han inte lika mycket mot mig men om husse kommer in när jag och Pascal ligger i soffan springer Pascal oroligt och lägger sig tätt intill mig som att han vill jag ska skydda honom. Varken jag eller husse har gjort något som triggat detta. Visst testade vi hårda metoder när han var liten men de fungerade aldrig så vi slutade med dem. Han svarade bara upp och vi hade en ännu större konflikt. Denna Personlighet förändring började någon gång i somras och verkar tyvärr bara bli värre. Det gör ont i matte hjärtat att se honom ändra personlighet. Jag hoppas verkligen att Epilepsin försvinner nu när vi slutar med kortisonet.
