Ännu ett veterinärbesök
Det var en väldigt missnöjd Pascal som igår var tvungen att gå till veterinären igen. Anledningen var att han under de senaste månaderna haft lite mysko symptom. Han har några gånger under våren/sommaren haft "episoder" som varar i ca 5 minuter. Första gången trodde jag han blivit akut halt. Jag blev däremot förvånad då han bytta ben som om han var halt på all fyra benen fast bara någon minut men ca 5 minuter efter det började så var allt som vanligt igen. Sen var det en gång han verkade ha fått kramp i benen också flyttade på sig och försvann sedan. Tredje gången så vaknade vi en natt och han betedde sig som han sett ett spöke. Nu i början av veckan så låg han på rygg när jag hittade honom helt stel och bara stirrade rätt igenom mig när jag kom fram. Vi fick honom att röra på sig och han vinglade som om han var full. Jag lyckades denna gång ta mitt förnuft till fånga och filma slutet av "episoden" så att jag skulle kunna visa veterinären.
Veterinären kollade på filmen och kände igenom honom. Jag vet egentligen inte vad jag hoppades det skulle vara. Misstanken om Epilepsi fann ju redan innan vi åkte in men han skakar inte så som jag fått för mig epilepsianfall ser ut. Veterinären sa att det finns en risk att det är Epilepsi men det skulle kunna vara ryggen också. När hon kände igenom honom tyckte hon hans reflexer var lite sämre på vänster bakben. Vilket jag tror är samma ben som han har patellan på. Han hade bara grad 1 vilket är den lägsta graden så han borde inte ha några problem med dem. Men när hon kände och undersökte patellan markerade Pascal mot henne så han hade tydligt ont där. Så nu har vi remitterats till Blå stjärnan i Göteborg för neurologisk och ortopedisk utredning. Jag ska ringa i nästa vecka och prata med personalen där för att se om vi kan få tiderna samma dag eller under några dagar i följd så vi slipper åka fram och tillbaka. Som det lät på veterinären kommer han behöva sövas för att göra en skiktröntgen för att utesluta ryggproblem.
Vi passade även på att fråga om hans hostningar han har när han leker eller är aktiv. Det är som att han sätter i halsen varje gång. Vi lyckades med hjälp av lek få honom att göra det hos veterinären. Då vi redan testat att behandla mot noskvalster så undrar vi ju vad det kan vara. Han gör det aldrig annars och verkar inte bry sig om det. Hon pratade om att det kunde ha med hur gommen såg ut och att de medan han var sövd kunde passa på att kolla det så vi vet om det är därför eller inte.
Jag vet inte vad jag ska tänka eller känna just nu. Jag trodde aldrig att det skulle kunna hända oss att vi skulle få så mycket fysiska problem. Det är en frisk ras och han är från jätte fina linjer. Men ibland har man otur och ingen research i värden kan ta bort risken för att man hamnar i en sådan här situation. Visst gör det lite ont i hjärtat att min tänka agilityhund med största sannolikhet inte kommer kunna hålla på med agility även om både han och jag älskar det. Jag hade hoppats när han fick patella diagnosen att vi skulle kunna träna upp musklerna så att han skulle kunna bli helt frisk. Men med en sjuk matte och en sjuk hund som dessutom går på kortison så är muskelbygge inte det lättaste att åstadkomma. Det viktigaste är att han blir frisk och smärtfri. Det finns så många andra saker vi kan göra även om det självklart är otroligt tråkigt. Nu är det bara att vänta och hålla alla tummarna vi har för att det ska vara något som går att fixa så att han kan få bli helt frisk! Det skär i mattehjärtat när ens älskade familjemedlem är sjuk och har ont.
