Underbara hund!
Tänk att tiden går så fort. På ett sätt känns det som jag alltid haft hund och på ett annat sätt så undrar man vart tiden tog vägen. Känns som det var igår vi hämtade hem våran pyttelilla plutt. Galet hur många saker man inte kan läsa sig till på nätet. Trotts oändligt med timmar av läsande på internet och även införskaffande av hundböcker så kan man inte föreställa sig hur vassa de där valptänderna var och inte funkade alla de där träningstipsen man läst om.
Det tog ett bra tag av att Pascal var smartare än både mig och smabon sammanlagt. Nu förtiden tror jag att jag kan matcha honom. Inte i smarthet kanske men i envishet. Vi har en ständig kamp om vem som är envisast. Än så länge vinner jag men det gör bara att Pascal arbetar hårdare för att bli mer envis. Något av det roligaste nu i efterhand jag varit med om var när jag var på kurs. Jag och Pascal var inte helt överens om vad vi skulle göra så han stod och lutade sig i selen åt det hållet han ville och jag stod och höll emot i andra änden av kopplet. Jag tror jag blundade också medan jag andades djupt och väntade in att jag skulle vinna (vilket jag gjorde tillslut). Instruktören kunde inte hålla sig för skratt när vi stått en stund. Hon hade inte förväntat sig att han skulle vara så envis. Till historien hör också att jag hade fickorna fulla med si så där 4 olika sorters godis som han gillar och jag tror två leksaker som han älskar leka med. Men vad hjälper det när Pascal får för sig att han har lust att göra något annat.
När jag väl får hans fokus så har han både uthållighet och enormt fokus men inte innan han är redo för det. Envisheten är något jag ser som en otrolig tillgång i träningen. För när jag har fokuset så kan vi nöta ett moment massor av gånger utan att han blir uttråkad. Och han försöker verkligen göra rätt även om det inte alltid är så lätt med en matte som inte vet hur man gör.
