Life Of Pascal

Nu är vi hemkomna och ner varvade ordentligt efter kvällens walking whit dogs promenad. Jag måste säga att det är en stor skillnad på hur Pascal beter sig idag mot första gången. Nu börjar det bli trevligt för mig att gå. Även om han fortfarande drar en del så är han mycket lugnare och lite mer uppmärksam på mig. Visst händer det att han kan bli lite arg på vissa hundar och morra och skälla en del på dem men han lugnar sig mycket snabbare än det gjort förut. Alva och hennes matte var med idag igen vilket var väldigt roligt.

Igår var en lång dag för mig och Pascal. Matte fick för sig att vi skulle gå det 1 mil långa spåret i det fina vädret. Så jag tog och satte på Pascal långlinan så han kunde utforska lite mer. Medan matte hade med sig en vän som hon kunde prata med. Pascal lyssnade väldigt bra när jag bad honom att komma när han var för långt bakom eller framför. Han lyssnade också när jag bad honom att gå tillbaka upp på skogsvägen och han tog spontan kontakt med mig under promenadens gång. Så det var en mycket stolt matte igår. Det enda som inte riktigt blev så bra var att det mitt i spåret låg en orm mitt på skogsvägen vi gick på. Jag hann se den precis i tid och ropa på Pascal som lyssnade men sedan vände tillbaka för att kolla vad som var så intressant. Och jag försökte få in den 15 meter långa linan så jag skulle kunna dra undan honom. Det var på sekunden jag fick bort honom och upp honom i famnen så han inte skulle kunna komma åt ormen. Det var en svart orm med gula eller om de var vita fläckar på halsen. Då var jag inte helt säker på om det var en snok eller svart huggorm som vi träffat på. Det enda jag kände var vilken tur han lyssnade det första ropet så jag hann få in linan och dra bort honom. Inga ormbett tack! Det visade sig senare att det var som jag misstänkte en snok. Även om det inte blev ett bett eller var en farlig orm så var det en ögonöppnare för mig. Det är lätt att stöta på ormar även när man inte är inne bland snår och skog.

Sen hann vi bara hem en snabb tur innan det var dags för spår kurs. Jag var lite orolig att det skulle bli för mycket för Pascal men han var pigg och glad när han fått vila i bilen en stund. Vi (Med vi menar jag, mig och en av instruktörerna som vet hur man gör när man spårar. ) la 2 spår först som fick ligga i 45 minuter. När vi sedan gick för att spåra bytte jag till den nya selen och försökte få honom att ta spåret. Det gick sådär han förstod inte varför han skulle spåra mig när jag var bakom honom. Jag hade lagt en spårapport mitt i spåret och där fick jag vänta en stund innan han ens var i närheten av apporten. Han flackade en del men gick till och från ner i spåret. Sen hittade han leksaken i slutet och vi lekte ordentligt och bytte tillbaka till den vanliga selen. Jag kunde riktigt se på honom hur stolt han var. Sen skulle vi ta en liten Paus innan nästa spår men Pascal tog upp det direkt så vi följde efter och här höll han spåret bra han var ute och nosade på annat några gånger men gick själv tillbaka utan direkta påminnelser. Däremot berömde jag mycket oftare denna gång medan han spårad och när apporten kom och han nosade på den så tjöt jag till av glädje ”BRA” och Pascal blev skit rädd. Men så lekte vi och han förstod att de var något bra jag gjorde så efter leken plockade han själv upp pinnen och hoppade runt med den. Självklart blev det mer lekbelöning och lite godis direkt. Sen fortsatte vi och Pascal blev jätte glad när han hittade leksaken i slutet.

Sen fick vi lägga ett kort spår i sand med läderbitar. Här skulle vi gå väldigt nära hunden och belöna varje gång han nuddade läderbiten. Vilket var jätte svårt men jag belönade på när han nosade i mitt fotspår vilket var de övningen gick ut på. Det var en trött och nöjd hund som somnade i soffan när vi kom hem.