Life Of Pascal

Pascal sitter och ger en underbar ögonkontakt till husse mitt i skogen. 

 

Vi va iväg och hälsade på mattes föräldrar och passade på att ta en skogspromenad i det fina vädret och i skog där matte käner igen sig och har bra koll på vilka djur som rör sig. Rådjur och älg men inga kaniner. Det är också så att Pascal tycker skog är läskigt och vill ogärna gå så att han inte ser matte och husse. Så i dessa situationer så är inkallningen perfekt. Och den gången han inte lyssnade så gömde vi oss och en mycket upprörd Pascal kom och letade efter oss. 

 

Vi passade på att göra lite personsök där husse fick springa och gömma sig och en slarvig Pascal sprang runt och letade med ögonen istället för nosen. Man kan definitivt undra varför eftersom han alltid brukar ha nosen i backen. Men så småningom så hittade han husse och blev helt överlycklig båda gångerna. 

 

Vi stannade upp så Pascal fick gräva lite i mossan och tugga på några pinnar vilket han älskar att göra. Vi busade och hade en alldeles underbar promenad. Det är annat än den Pascal man har när man är inne i samhällen eller på öppna åkrar. Då lyssnar han inte för fem öre och jag hade aldrig vågat släppa honom där eller där det bor kaniner. 

 

Vi hälsade på katterna som mattes föräldrar har och de ska skällas och vaktas mest hela tiden. Men det är en vane och träningssak så förhoppningsvis blir det bättre och bättre. Kattmat är också något av det godaste som finns så igår kväll när matte var och handlade passade hon på att köpa hem ett stort paket kattmat. Det är mycket billigare med kattmat än det fina trokade kyckling/ank köttet matte annars köper. Vilket Pascal inte bryr sig om för ett ögonblick. 

 

Igår va vi iväg och tränade på Tassa. Det var utomhusträning för första gången sen jag fick reda på att de fanns. Det var fint väder och otroligt mysigt att få vara ute och solen hade inte gått ner när vi var färdiga. Äntligen vår! 

 

Vi passade på att köra inkallningsträning bland alla hundar som var runt oss och kattmaten(som matte då fick av en vän) funkade hur bra som helst. Till och från kan man verkligen se den vuxna delen av min lilla kille. Han lyssnar och vill inget annat än göra än glad. Sen kommer unghundbeteendena och gör matte helt galen in emellan och då lyssnas det inte vad jag än håller i handen eller gör. 

 

Koppelträningen vi gjort har gett resultat. Nu när jag går själv med honom behöver jag bara påminna några gånger om att kopplet inte får vara sträckt. Däremot så fort vi går med någon annan eller vi ser en hund så glömmer han allt han lärt sig. Så inte helt framme ännu men ju mer konsekvent jag är desto mer kommer han att förstå vad som gäller.