Var tog träningsglädjen vägen?
Jag satt nu och kollade på en träningsfilm om hur man lär in kryp och insåg att hundträningsglädjen jag brukade ha inte ser likadan ut som när han var valp. Detta är ju säkerligen vanligt speciellt för oss förstahundsägare. Så när jag satt och log och lekstunderna som var belöning insåg jag att den när glädjen av att bara vara jag och Pascal har dött lite sen han blev sjuk. Jag brukade älska att bara vara han och jag. Visst hade vi problem med galet valpbitande och andra hyss han hittade på men den där rena glädjen av att bara ta fram godiset eller leksaken och lära in ett nytt trick den finns inte längre. Istället för den rena enkla glädjen har vår vardag bytts ut till trötthet och frustration. Missförstå mig inte jag älskar hundträning och allt som har med hund att göra men livet med en sjuk hund är varken enkelt eller det man trodde när man skaffade hund.
Så vad är egentligen skillnaden? Jo de oändliga mängder av strikta dieter som han går på gör att det där tipset alla ger för motivation, att ha det godaste godiset hunden vet. Det är inte en möjlighet. Vi har haft en allergi diet när de trodde han var allergisk. Där fick han endast äta sitt eget foder som han avskydde. Detta var i början av allt så han tog dem mest för att göra mig glad men jag kunde se att han blev besviken varje gång. De månaderna gjorde inte direkt under för att få en matglad hund. Det var en av de värre dieterna nu får jag klippa torkad lunga och använda vilket fungerar otroligt bra men det är inget han älskar som tillexempel köttbullar. Egentligen borde detta inte vara ett så stort problem för man kan ju lätt använda sig av leksak. Vilket jag gjort en hel del innan jag blev sjuk men då magkatarrsdiagnosen kom så var det något jag fick vara lite försiktig med speciellt i en redan stressig miljö. Speciellt eftersom magkatarren tros ha uppkommit på grund av stress. För att förtydliga jag använder mig fortfarande av lek som belöning och vi leker hemma och ute men med måtta speciellt i miljöer som är stressiga där jag verkligen hade behövt en jackpot belöning.
Trotts allt detta har jag i mina ögon världens bästa hund. Jag skulle inte byta honom mot något! Ja han gör lite utfall mot vissa hundar när han inte mår bra vilket i perioder är alldeles för ofta. Ja han har några olater som gör att de folk ser är en ouppfostrad liten hund inte för att det spelar någon roll. Han är min älskade hund och han är min allra bästa vän!
Så frågan är väl hur vi ska få tillbaka den där glädjen av att träna trotts att det bara är jag och han. Hans träningsmotivation har ju sjunkit i botten sen jag blev sjuk. Han förstår inte varför han ska jobba för att få leksaken hos mig när han kan leka med husse utan att behöva tänka mellan lekstunderna. Inte för att jag i dagsläget klarar några riktiga lekstunder men jag förväntar mig att det ska ändras nu då jag är under behandling. Den torkade lungan fungerar ju någorlunda bra de dagar han bestämmer sig för att han vill ha den. De andra ja då helt enkelt vänder han på klacken och går sin väg istället. Jag har varit så fokuserad på vilka hundsporter vi ska träna och vilka mål vi ska ha att jag helt missat det absolut viktigaste, glädjen!
